det praktiska

Valen är svåra. Vinet surrar behagligt i min kropp. Skön klyscha för förvirrad konstnär.
Separat plats för skapande eller skapade hemma? Men bara jag får en vrå. Ett bord, en vägg, en hylla, några dukar lutade mot väggen, schyssta högtalare och några lådor. Det är allt.
Men jag kommer allt sakna platsen och min rumskamrat...hur viktigt är det egentligen att gå hemifrån sin bostad? Viktigt för många, men för mig? Vi får se hur det blir.

Hjärnans plasticitet

Lyssnade på P1 vid försenad frukost. Hjärnan. Jag gottar mig. programmet handlade om rutiner och vanor. Jag lever mitt liv i rutiner och gör konst sporadiskt. Går till ateljén sporadiskt. Konsten finns numer inte med i mina dagliga rutiner. Det är sorgligt och jag anklagar ibland mig själv för det. Jag har försökt att introducera "minst en skiss varje dag"-principen. Men det är svårt när det blir liksom påtvingat. Det sägs att vanor utger ca 95% av en människas personlighet. Om jag inte har konsten bland dem 95 så är det ju inte konstigt att jag ibland känner att jag saknar något i mitt liv. Det fina är att man kan ändra vanor, byta ut vanor och att människan automatiskt skaffar sig nya vanor i nya miljöer och situationer. Vi har en väldig förmåga att anpassa oss efter nya situationer. Vill man ändra sina rutiner måste man därmed utsätta sig för helt nya situationer. Aktivt. Och det är väl det som än konstnär ofta gör för att "hitta inspiration".
En ny vana jag dock har vid närmare eftertanke sedan i våras, är att skriva blogg-inlägg på morgonen före eller efter frukost, ofta när jag är ensam hemma. Tankar kring konsten finns alltså trots allt i mina rutiner. Att praktiskt producera konst finns inte i mina rutiner varje dag utan sker då och då. Man kan säga att på så sätt håller jag kreativiteten vid liv trots allt. Det är ju inte så tokigt. Men kanske blir jag därför ganska trött när jag får uppdrag och jobbar intensivt efter dem. Då bryter jag rutiner och måste tillämpa nya varje gång. Blir omkullkastad för några veckor eller dagar. Det krävs mycket flexibilitet och omstrukturering. Samtidigt kan jag känna mig som en ko på grönbete.

Jag röntgade hjärna för ett halvår sedan för problem med huvudvärk. De hittade som tur var inget konstigt. Jag skulle vilja ha den ct-röntgenbilden på min hjärna. Ska ta reda på om man som patient kan få den som en digital jpg eller nåt!

Lekamen

Bläck på papper. Bearbetat i Photoshop CS3.

hårigt

Hårig elefant var det ja..i vintermiljö. Hur var det man målar med akvarell nu igen?

Vad är konst idag?

Är en fråga som jag brukar svar på ungefär såhär;
Samtidskonsten är ofta det som inte går att kategorisera som något annat renodlat med tydlig plats i vårt samhälle och vår tid. Till exempel; inte journalistik- men journalistisk metod. Inte arkitektur- men arkitektliknande, inte cellforskning - men inslag av det, inte film men rörlig bild i annorlunda presentationsform...inte vanligt välgörenhetsprojekt utan ett välgörenhetsprojekt med estetiskt syfte såväl som etiskt och poitiskt...osv...det inte riktigt definierade, det transparanta, broarna, öppningarna..det rekonstruerade.

Gillar

Den sympatiske Joakim Stampe inspirerade mig på Pecha Kucha. Han talade om att ta tillbaka det offentliga rummet och om Sweet Art http://sweetart.blogg.se/ . Jag blev så varm i hjärtat. Hur många gånger har jag försökt förklara för nyfikna att jag mest gör icke-sälj-bar konst? Och varför det är så viktigt - och inte viktigt att enbart tillverka egna objekt (objekt=egenterati) talade Joakim om. Jag har ett leende på läpparna fortfarande sedan han delade med sig av sina tankar och erfarenheter. Jag blir också väldigt glad av att se performance-utövare som är närmare medelålders än average konst-studerande-ålder (oftast kvinnor). Man behöver inte bli tråkigt bara för att man mognar. Tack Joakim för att du påminde mig om det. Joakim Stampe står bakom Live Action http://www.liveaction.se/ som nyligen piggade upp ett trött Göteborg. Jag önskar att jag hade sett mer då, men istället har nu min nyfikehet fått ännu mer näring. Och det är bra. :)

Jag blev väldigt imponerad av Magnus Larssons intelligenta idéer som ni bara måste läsa om (se länken). Hur man vänder det växande ökenproblemet, en miljökatastrof och tragedi till svinsmart arkitektur genom att tillsätta bakterier i sanden om omvandlar sanden till sandsten och därmed hindrar öknen från att ödelägga byar och människor. En arkitektorisk/geologisk/miljötekniskt/konstnärlig igé. WOW! http://bldgblog.blogspot.com/2009/04/sandstone.html

En humoristisk presentation gjordes av en Islänning vid namn Finnur, om hur man kan ha kul på jobbet och göra det tråkiga, administrativa till något roligt med dagens teknik och en massa kreativitet. Möten kan vara så mycket. Vid möten med deras kunder skickas en lista ut med olika aktiviteter och frågan "Vad vill du göra med oss" som tex. Spela minigolf, ta en simtur, picnic m.m. Projektet: Dangerous Minds (with a playful twist): http://www.dangerousminds.se/

Jag blev även berörd av MAP's idéer om att ställa ut konst i lägenheter. Se: http://www.mobileartproduction.se/ De producerar konst på alla möjliga platser i städer och hör och häpna BETALAR KONSTNÄRERNA för det!

Råttor och konstnärer

En av favorittexterna ur Ernst Billgrens 'Vad är konst?':

Varför tål jag inte vissa konstnärer och viss konst?

Kort svar: För att hålla dig frisk

Långt svar: Det har gjorts (osedvanligt grymma) experiment med råttor där man tänder en röd lampa och efter några sekunder får råttan en elektrisk stöt. Efter ett tag blir råttan tokig när den röda lampan tänds och dör.
Men om man ställer in en bur med en anna råtta bredvid den elchocksbehandade råttan så försöker han så fort lampan tänds attackera sin granne. Han skyller sitt obehag på sin granne och får utlopp för sin frustration över obehaget. Denna råtta, som har en fiende, klarar sig bättre och lever mycket längre än den utan.
Man behöver något att skylla på annars dör man, alternativet är att gilla allt och inte uppleba någon konst som är obehaglig, vilket är svårare.

?

Martina gjorde mig trött och Laleh irriterade mig med sitt ofokus. Räkna matte kändes konstigt nog roligare. Jag överraskar mig själv. Räven överraskar grisen. Det är nästan vackert.

Nödbroms

Maj 2009. Skulle fungera ypperligt som måleri. Skall fundera på saken.

Klang

Gillar ljudet av tennis men blir fullständigt uttråkad av att titta på det.

LiveLaleh

All musik hon gör är inte fantastisk, men hon är verkligen magisk live denna kvinna.

SR-sommar

Jag har några darlingar att ta igen i 'Sommar' i P1. Laleh Pourkarim bland annat och så tänker jag strax ladda ned podversionen av förra årets Martina Lowden som är en av de där unga genierna som gör en knäsvag och levande samtidigt. Det är något visst att få lyxa sig med beundransvärda och spännande människors tankar och musikval - precis när man vill. Så mycket information går genom synorganen att man ofta blir mättad. Att istället stirra på en sten, en fågels rutiner eller hur en skiss växer fram på ett naket papper under tiden att näring går in via hörselgångarna tills de mjukt bearbetas i hjärnan - i lagom takt liksom, kan verkligen vara det bästa som finns.

Det som dock slår mig när jag ögnar igenom 'Sommar-arkivet' tre år tillbaka, är hur lite konstnärer som får medverka. Det är mest författare, musiker, journalister, elitidrottare, politiker och filmare. Men få samtidskonstnärer. Jag kan nog närmare bestämt inte hitta en enda. Vad är folkligt undrar man, för jag har fått för mig att detta program är just det - folkligt. Är då inte konstnärerna medräknare? Det är i så fall mycket skrämmande. Jag är nyfiken på hur andra lite mer 'som jag' tänker? De kanske arbetar helt annorlunda.

Den här sommaren har i alla fall verkligen varit en radiosommar. P1 och växter. P1 och kokt potatis. P1 och vattenspridare. Snabbkaffe och svettig handduk.

Pecha Kucha

Tycker att det är ett sådant himla bra initiativ i det lilla Göteborg. Fritt och fräscht med bra grundstruktur. Olika talare från den kreativa sfären bjuds in för att under ett visst antal minuter och ett antal bilder som får exponeras under en bestämd tid. Jag tycket också väldigt mycket om att evenemangen är gratis - så att alla har möjlighet att gå. Ser fram emot onsdages talare. Se: http://www.pecha-kucha.se/

Anna Odell

Äntligen kom kärnan i verket fram. Jag önskar att den här artikeln (DN) http://newsmill.se/artikel/2009/08/07/sanningen-om-vad-som-hande-i-varas hade funnits i utställningen, så man fick följa hennes tankar, förutom de försvar hon lagt till förstås. Hon vill inte göra alltför personlig konst och när hon tillslut gjorde ett högst personligt verk, verkar det som att hon ville förhålla sig objektiv i framställningen - vilket jag tycker blev pannkaka. Från total besvikelse efter att jag sett utställningen samt följt den lama mediala diskussionen, känner jag att verket fick en mening och den sätter igång tankar hos mig. Kanske inte så mycket känslor - men framförallt funderingar.

Något jag tröttnar på är denna fixering vid 'vi vill inte bidra med skattepengar' från de inlägg som gjorts i debatten. Suck! Men ingen fräster, spottar och ifrågasätter med samma ilska om någon super sig redlös och måste åka in och magpumpas. Det är också sjukvård som betalas av våra skattepengar. Oansvarigt my ass det som Anna Odell gjorde. Om metoden är fantastisk vet jag inte riktigt, men hur skulle hon undersöka det hon ville utan att vara med själv? Ett litet plus till dig Anna Odell.

Snö=konst?

"Keep the snowball going before it melts" sade mina lärare vid konstskolan. Jag börjar förstå innebörden av dessa ord. Att hålla skapandeprocessen vid liv. Jag fokuserar på hjärt - och lungräddning nu. Hur hittar jag nya förälskelser och hur skiter jag i lojalitet, tvivel och förakt? Det finns så mycket som är viktigt förutom konsten. Och jag är så trött på ordet 'konst' att jag blir tokig.

Etiketter är farliga. Etiketter som 'konstnär', 'formgivare', 'musiker'. Jag har kallat mig konstnär mot min egen vilja ofta. Och det säger en del. Ett nödvändigt ont? Och det är kanske mest ont nu än nödvändigt. Eller kanske är det just det - absolut nödvändigt? Det tar månadet att kliva in i nya kreativa processer. Och det är svårt att hitta utrymmen för dem i vårt samhälle. Ännu svårare är att ta dem när man väl hittat dem. Övertygelse är det som krävs. Skita i analysen eller gå in i den totalt.. Var jag är just nu vet jag inte riktigt, men någonstans mellan dessa tankar.

Snö är nederbörd i form av iskristaller, enstaka eller sammanfogade, som faller från ett moln^[1] men kan även referera till snö som ligger på marken. (Wikipedia)

Non stop motion

Är sugen på att göra animation...hörde talas om ett program som var enkelt att använda. Jag har ju inte börjat sätta tänderna i Flash ännu. Så nu har jag googlat runt och försöker ladda ned en gratisversion av Stop Motion Studio 1.3.2 X for Mac. Hittade en kul site: www.animatorio.com Animatorio är ett Stop Motion företag. Vänta ni bara!

Illustration för Residence

För er som är intresserade så finns en liten illustration jag gjort för Residence Magazine i senaste numret (5, 2009) på s.132. Artikeln handlar om trädgårdar som substitut för sex...

Salt

...jag minns några rader jag skrev sedan dagar i stäck i trädgårdslandet. Jord under tånaglarna är ett tecken på att man lever. Saknar det redan men saltvattenvindarna på västkusten är mitt paradis på jorden just nu. Landningen har börjat.

Navel

2009-06-27 (ur min skissbok)
Jag kan hitta min egen rytm när jag är ensam. Måste bara finna den när jag är omgiven av andra. Och jag hittade inte botten av min navel förrän jag var 27 år gammal.

Glömskan

Jag bor i kvarteret glömskan. Det ligger på skuggsidan och är en lugn gata intill ett berg. Här får man vara i fred. Det känns viktigt för mig just nu - att få vara i fred. Ateljén har stått och väntat på mig i sex veckor nu och jag är ganska tom och tråkig inuti. Dit ska jag. Och jag skall ta det med ro och lust. Inget annat.