Konstnärer söker det. Hela tiden. Jag har förstått att orden 'mervärde' har förlorat sin ursprungliga betydelse (marxistisk benämning på den del av arbetsprodukten som tillfaller kapitalägaren som profit - enligt Bonniers svenska ordbok) men är nog i folkprat ett uttryck som hamnar nära det jag vill säga. Man söker efter ytterligheter - små och stora. Kanske mest de minimala, men man noterar dess existens och spinner vidare på dem. På ett sätt är man aldrig nöjd. Mer på sin vakt - och man söker. Scannar det ena efter det andra, situation, person, objekt, yttre och inre sinnesstämning, vakar, klurar, granskar, väntar - på något mer. Något man själv producerar - som kommer ur ens eget materialbibliotek av minnen, egenskaper, kunskap och färdighet. Det är som en förbannelse lika mycket som ett måste som kommer ända från det innersta hjärtat.