25 augusti 2009

Hjärnans plasticitet



Lyssnade på P1 vid försenad frukost. Hjärnan. Jag gottar mig. programmet handlade om rutiner och vanor. Jag lever mitt liv i rutiner och gör konst sporadiskt. Går till ateljén sporadiskt. Konsten finns numer inte med i mina dagliga rutiner. Det är sorgligt och jag anklagar ibland mig själv för det. Jag har försökt att introducera "minst en skiss varje dag"-principen. Men det är svårt när det blir liksom påtvingat. Det sägs att vanor utger ca 95% av en människas personlighet. Om jag inte har konsten bland dem 95 så är det ju inte konstigt att jag ibland känner att jag saknar något i mitt liv. Det fina är att man kan ändra vanor, byta ut vanor och att människan automatiskt skaffar sig nya vanor i nya miljöer och situationer. Vi har en väldig förmåga att anpassa oss efter nya situationer. Vill man ändra sina rutiner måste man därmed utsätta sig för helt nya situationer. Aktivt. Och det är väl det som än konstnär ofta gör för att "hitta inspiration".
En ny vana jag dock har vid närmare eftertanke sedan i våras, är att skriva blogg-inlägg på morgonen före eller efter frukost, ofta när jag är ensam hemma. Tankar kring konsten finns alltså trots allt i mina rutiner. Att praktiskt producera konst finns inte i mina rutiner varje dag utan sker då och då. Man kan säga att på så sätt håller jag kreativiteten vid liv trots allt. Det är ju inte så tokigt.
Men kanske blir jag därför ganska trött när jag får uppdrag och jobbar intensivt efter dem. Då bryter jag rutiner och måste tillämpa nya varje gång. Blir omkullkastad för några veckor eller dagar. Det krävs mycket flexibilitet och omstrukturering. Samtidigt kan jag känna mig som en ko på grönbete.

Jag röntgade hjärna för ett halvår sedan för problem med huvudvärk. De hittade som tur var inget konstigt. Jag skulle vilja ha den ct-röntgenbilden på min hjärna. Ska ta reda på om man som patient kan få den som en digital jpg eller nåt!