Lyssnade på P1 vid försenad frukost. Hjärnan. Jag gottar mig. programmet handlade om rutiner och vanor. Jag lever mitt liv i rutiner och gör konst sporadiskt. Går till ateljén sporadiskt. Konsten finns numer inte med i mina dagliga rutiner. Det är sorgligt och jag anklagar ibland mig själv för det. Jag har försökt att introducera "minst en skiss varje dag"-principen. Men det är svårt när det blir liksom påtvingat. Det sägs att vanor utger ca 95% av en människas personlighet. Om jag inte har konsten bland dem 95 så är det ju inte konstigt att jag ibland känner att jag saknar något i mitt liv. Det fina är att man kan ändra vanor, byta ut vanor och att människan automatiskt skaffar sig nya vanor i nya miljöer och situationer. Vi har en väldig förmåga att anpassa oss efter nya situationer. Vill man ändra sina rutiner måste man därmed utsätta sig för helt nya situationer. Aktivt. Och det är väl det som än konstnär ofta gör för att "hitta inspiration".
En ny vana jag dock har vid närmare eftertanke sedan i våras, är att skriva blogg-inlägg på morgonen före eller efter frukost, ofta när jag är ensam hemma. Tankar kring konsten finns alltså trots allt i mina rutiner. Att praktiskt producera konst finns inte i mina rutiner varje dag utan sker då och då. Man kan säga att på så sätt håller jag kreativiteten vid liv trots allt. Det är ju inte så tokigt. Men kanske blir jag därför ganska trött när jag får uppdrag och jobbar intensivt efter dem. Då bryter jag rutiner och måste tillämpa nya varje gång. Blir omkullkastad för några veckor eller dagar. Det krävs mycket flexibilitet och omstrukturering. Samtidigt kan jag känna mig som en ko på grönbete.
Jag röntgade hjärna för ett halvår sedan för problem med huvudvärk. De hittade som tur var inget konstigt. Jag skulle vilja ha den ct-röntgenbilden på min hjärna. Ska ta reda på om man som patient kan få den som en digital jpg eller nåt!
Inlägg
Intressant..
SvaraRaderaHar själv en bild från när jag opererade hälsenan. Och en röntgenbild från när jag fick en armbågsfraktur efter en vinglig färd på moped på den grekiska ön Paros. Man såg inte att det var en arm...(bli aldrig sjuk i Grekland). Men en bild på hjärnan slår ju detta med hästlängder.
Konst på rutin låter som supertrissssst.........
Att vara konstnär ser jag som att kunna uppleva världen ( i de minsta detaljerna och i sin helhet på det största perspektivet) på många olika sätt och vinklar (som inte vanliga människor tänker på att titta på).
SvaraRaderaKunskap och förmågan att observera, och att ha möjligheterna och finurligheten i att kunna skapa saker som andra kan få upptäcka. (om de har förmågan) Eller kanske att utmana vanliga människor till att utveckla sin förmåga att se.
Det där med rutiner och ritualer och schemaläggning ser jag som helt fristående från själva kreativa delen. Det är mest en del personers "verktyg" eller metod för att hålla sig själva aktiva, så att de inte börjar sitta framför tv:n och facebook hela dagarna.
Det finns ju också en risk för de som har brödjobb, att de genom att ha inkomstkälla skaffar sig mer utgifter, och därigenom större lust att täcka dessa utgifter med mer inkomster (för säkerhets skull) och därmed behov av fler timmar brödjobb per månad, som stjäl värdefull tid från tankeverksamheten och från den tid man helst skulle vilja skapa saker på.
Detta har jag sett bland alla vänner o bekanta i min förra hemstad Gävle. Alla som gick konstskolan gick denna vägen.
Men jag som knegade i 10 år innan jag tog upp konst på heltid, har inte det problemet.
Jag skulle gärna försöka göra konstverk på detta ämne, då det är kommersialiserat i stor grad att ha ett yrke. Att ha en anställning leder ofta till en massa dolda utgifter.
Jag kan inte annat än att hålla med. Men alla klarar inte den ekonomiska stressen som du beundransvärt nog tycks ha klarat av? Har du partner, barn, familj? När man är ensam är det lättare att hålla sina utgifter extremt låga och göra de uppoffringar som är ok för en själv, men kanske inte för andra....leva som en råtta kan fungera - eller faktiskt innebära eländig livskvalitet för somliga. Jag har inga stora utgifter, har aldrig haft och vill inte bli en stor konsument i framtiden heller - även om jag skulle få möjligheten.
RaderaMen håller verkligen med att människor tenderar att skaffa sig mer utgifter ju mer pengar de har....i det post-industriella konsumtionssamhälle vi lever i, där 'köttrymden' får allt mindre plats liksom kulturutövare. Vad är värt här i livet? Jag önskar att vi kunde ställa den frågan till oss själva varje morgon framför badrumspegeln och brutalt allvarligt känna efter innan vi svarar på frågan.....