P.K.

Ännu ett Pecha Kucha (2009-10-27, Park Lane, Gbg) i goda vänners lag. Det kan ju inte bli fel. Emma von Brömssens mönster var fantastiska. Och så fick jag reda på att "buy-nothing-day" är en form av slactivism. :) Däremot var Erik Thorstenssons "Creatables" exempel på motsatsen. De tar spillet som blir över inom olika delar av industrin och utgår från materialets egenskaper och begränsade ytor som spill och gör genialiska grejer. Till exempel tidningshållaen 'Old News' som var gjord av gamla tennisgolv/mattor. Dessa aktiva handlingar mot en mer hållbar värld gör mig varm i hjärtat.
Sigrid Strömgrens eftersträvan att minska bulleralstrande möbler och hitta idéer och material för att mjuka till de vassa ljudrummen i tex restaurangmiljöer tyckte jag också mycket om. Hon kanske har lösningen på mitt öronskav, jag som ofta måste använda öronproppar i offentliga miljöer...

porträttet vidare

Det är mönstren som skall kartläggas...

bara

...och själva verket gör jag ingenting exotiskt. Jag försöker bara förstå hur världen och hur jag fungerar.

porträttet forts

Jag trivs väldigt bra med att måla just nu. Det är ett skönt tillstånd. Och det flyter på ganska bra här.

Mitt porträtt 09

Mönster...

cocoa nibs

- for a healthy life.

Jag tycker inte om mystifieringen av konsten och konstnären

Jag är emot de påståenden att man måste må bra för att kunna göra konst, men man måste kunna ta initiativ och ta sig friheten att ägna idéer och impulser tid. Man måste helt enkelt vara ganska självisk. Kanske därför är konstnärer ofta som mest produktiva i tidig vuxen ålder och senare i livet när inte familjen är i fokus. Att gå in i processer och följa dem hela vägen ut är krävande för både konstnären och dess omgivning. Många blir därför ensamvargar. Grubblande med ena foten i smeten och den andra i en objektiv iakttagande värld där idéer kan få växa och möta människor i något som slutligen kan kallas konst.

I helgen var jag på en fest där jag träffade många nya människor och fick utsättas för presentationsritualerna...'vad jobbar du med?' 'Vad gör du för konst?' 'Kan man leva på det...?'
Nej, jag menar inte att det bara var jobbigt och negativt men det är onekligen krävande att stå och förklara 'varför' man gör det man gör. Ändå upplever jag att de flesta blir nyfikna och intresserade och att jag som konstnär, är lite exotisk i andras ögon. För dom är det oftast positivt (är signalerna de sänder i alla fall) men inte alltid för mig. Jag tycker inte om mystifieringen av konsten och konstnären. Men jag kan heller inte i ett 'försvarstal' på fem minuter förklara 'varför' jag gör konst och på ytterligare fem minuter förklara vad min konst handlar om. För mer än fem minuter är lite långt när det gäller mingleprat och avväpning.Tid är vad konsten kräver och tiden är vad vi har för lite av - i möten med människor och med konstnärliga idéer.

Triptyk

Min frånvaro har bekymrat mig och någon läsare. Nu är jag tillbaka. Jag söker en dialog kring det viktiga och det ärliga. Jag har sedan några dagar en ny ateljé och det känns bra. Tack för feedback.