DV8...

Jag älskar att de är så lekfulla...

Sensuellt

...och så vackert.

The cost of living

Dansen mellan den obente mannen och den späda kvinnan är så vacker att jag får tårar i ögonen. London DV8 Dance Company (eller snarare pshysical theater) hörde jag talas om redan 2001 men sedan har jag glömt av dem ett tag. Det är spännande att se hur de har utvecklats. Jag skulle så gärna vilja gå på en föreställning. Dom lyckas alltid träffa djupt in i hjärtat och beröra samtiden.

Och det är nog sant det som en god vän sade till mig nyligen, att jag har en slags underlig dragning i min konst och de skisser jag gör - till deformerade mänskliga kroppar. Jag har haft det så länge jag kan minnas. Redan under min konstutbildning gjorde jag performances där jag uteslöt sinnen och gjorde det obekvämt ('Without the struggle I don't know how to approach it') för kroppen för att hitta något intressant, något nytt. Kanske är det absurditeten, något starkt och definitivt jag vill åt. Funktionshinder all olika slag intresserar mig för att kroppen hittar andra utvägar, de välfungerande sinnena kompenserar, hjärnan måste skapa nya synapser och yttre fördomar omvandlas till ödmjukhet och fascination för vad den mänskliga kroppen består av. Det är verklig kreativitet. Så verklig den bara kan bli.

Jag har ett boktips också; Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt. Boken består av verkliga berättelser ur en neurologs arbete med mänsklig variation. Uppfinningsrikedomen för att övervinna och lösa de problem som uppstår längs vägen är oändlig.

Den berömde engelsk-amerikanske neurologen Oliver Sacks skriver här om ett antal fall ur sin praktik, än nyktert och sakligt, än humoristiskt och intimt. Vi möter egendomliga varseblivningsproblem som i titelberättelsen, svåra former av minnesförlust, grava psykiska handikapp kombinerade med en märklig förmåga att lösa räkneproblem, tragisk förlust av kroppsuppfattning och mycket annat som beror på rubbningar i hjärnans funktion. Allt beskrivet på samma mästerliga sätt.