SR-sommar

Jag har några darlingar att ta igen i 'Sommar' i P1. Laleh Pourkarim bland annat och så tänker jag strax ladda ned podversionen av förra årets Martina Lowden som är en av de där unga genierna som gör en knäsvag och levande samtidigt. Det är något visst att få lyxa sig med beundransvärda och spännande människors tankar och musikval - precis när man vill. Så mycket information går genom synorganen att man ofta blir mättad. Att istället stirra på en sten, en fågels rutiner eller hur en skiss växer fram på ett naket papper under tiden att näring går in via hörselgångarna tills de mjukt bearbetas i hjärnan - i lagom takt liksom, kan verkligen vara det bästa som finns.

Det som dock slår mig när jag ögnar igenom 'Sommar-arkivet' tre år tillbaka, är hur lite konstnärer som får medverka. Det är mest författare, musiker, journalister, elitidrottare, politiker och filmare. Men få samtidskonstnärer. Jag kan nog närmare bestämt inte hitta en enda. Vad är folkligt undrar man, för jag har fått för mig att detta program är just det - folkligt. Är då inte konstnärerna medräknare? Det är i så fall mycket skrämmande. Jag är nyfiken på hur andra lite mer 'som jag' tänker? De kanske arbetar helt annorlunda.

Den här sommaren har i alla fall verkligen varit en radiosommar. P1 och växter. P1 och kokt potatis. P1 och vattenspridare. Snabbkaffe och svettig handduk.