Skissmuseet i Lund

Tuva Hortensia berättade för mig att det finns ett skissmuseum i Lund. Dit vill jag åka. Jag måste även berömma dem för en mycket bra hemsida. http://www.adk.lu.se/





Skissernas museum har som sin uppgift att samla, katalogisera, visa, vårda och förvara skissmaterial, förstudier och modeller till konst i offentlig miljö. Avsikten är att lyfta fram den kreativa skapandeprocessen – själva ”konstverkets födelse”, som museets grundare Ragnar Josephson kallade det. Idag fokuserar museet alltmer på att belysa de olika aspekter som rör den offentliga konsten och dess utveckling.

Hendoodle

Av Tuva Hortensia Engladottir tillsammans med Infantilopen

Ladislas Starevich

Den här dockfilmaren från Polen var bland de första animatörerna ever. Han "regisserade" bland annat insekter som han hade ståltråd i (döda alltså) och byggde världar och miljöer för dem i miniatyr. Hans filmer är helt otroliga. Och när de kom kring 1910-talet så trodde åskådarna att han på allvar hade dresserat insekterna till att tex fäktas med mini-svärd m.m. Ganska roligt tycker jag. Läs mer om honom på;

http://en.wikipedia.org/wiki/Ladislas_Starevich

The Cameraman's Revenge (en av de allra första dock-animationerna någonsin):
http://www.youtube.com/watch?v=vIC0Sb6pLvI

Gertrud

Första hönan. Gjord helt digitalt. Det var kul!

Lina Ekstrand

www.linaekstrand.se
Nu har jag blivit förförd av grafiska designern och illustratören Lina Ekstrand. Hennes surrialistiska landskap, lager på lager, tunna skikt av starka skisser i milda kulörer får tankarna att kittla. Även om vissa teman/uppdrag är hopplöst fashion-orienterade och hennes formspråk ganska tydligt 'i tiden' så trollar hon fram något mänskligt i utopin och det ytliga. Det är kul och det är allvar. Hon vågar blanda. Kanske för att hon är utbildad i Danmark, där det mesta inom form och design är lite mer. Kanske man skulle flytta till Berlin? I alla fall så gör hon mig sugen på att teckna och sätta tänderna i Illustrator på allvar.

Multilingualism

På Wikipedia delar man in det på individnivå och på samhällsnivå. Läs gärna http://sv.wikipedia.org/wiki/Flerspr%C3%A5kighet om kodväxling och uttrycksförmåga. Mycket intressant.

Jag är uppvuxen tvåspråkig. Dessa var svenskan och konsten. Och med konsten menar jag inte bara bildkonst utan även konstnärliga uttrycksmedel som dans, musik och hantverk. Det är den funktionen konsten fyller i mitt liv - som ett språk där jag har möjlighet att uttrycka mig bortom enbart det ordfattiga språket svenska. Samtidskonsten är i sin tur som en slags kodväxling mellan talade språk och det stundvis odefinierbara samt allt som kommuniceras ut genom andra kreativa uttryck.

Som yngling valde jag att fördjupa mig i konsten, mitt andra språk och kom då också i kontakt med min svenskhet. Detta skedde i den lilla hålan Carlisle i nordligaste England. Det ledde ofta till en konflikt inom mig - att platsen och situationen gjorde två av mina närmsta språk så påtagliga - på ett tredje språk dessutom. Det kunde vara svårt att periodvis både greppa och sortera.

Alla språk kräver underhåll, repetition samt möjlighet att praktiskt utöva. För länge sedan tog jag beslutet att behålla mitt 'andra språk' oavsett försörjning, yrkesval, livssituation, geografisk placering och ekonomi. Oberoende av omständigheter och bara genom min relation till den fysiska världen och den till mig. Det handlar om kommunikation. Jag vill kunna prata med mig själv, mitt inre och den yttre världen genom inte bara de talade språk jag behärskar utan också just konsten. Att samtidskonsten var det första valet, var för några år sedan fullständigt naturligt. Nu är den mer en del av uttrycken inom en större betydelse av konst. Men jag har lärt mig många av koderna och kan manövrera med viss mognad mellan traditionell konst och konceptkonst. Det ÄR viktigt att kunna hålla isär, men man kan tala dem alla. För min del kan jag inte riktigt låta bli. Men det är sannerligen ett medvetet arbete. Det som jag måste jobba med för att inte tappa flödet är dess beståndsdelar - grammatiken, historian, verktygen, teknikerna, tekniken, dialekter, synonymer, ordflöde och fortsätta att hitta nya nyanser. Våga hitta dem. Det gör mig rikare.

Språk utvecklas av varandra, influeras och berikas. Man hittar låneord, identifierar traditioner, finner filosofiska och politiska rötter, stöter och nöter problem, snubblar över missförstånd, löser dem, söker nya...lär känna sin omvärld, söker skalet kring den, slår hål på det, undesöker läckaget, bygger vidare, utvecklar, gör levande...

Jag är ofrivilligt konstnär och jag älskar det lika mycket som jag ser det som ett oändligt arbete och stundvis en börda.