Råttor och konstnärer

En av favorittexterna ur Ernst Billgrens 'Vad är konst?':

Varför tål jag inte vissa konstnärer och viss konst?

Kort svar: För att hålla dig frisk

Långt svar: Det har gjorts (osedvanligt grymma) experiment med råttor där man tänder en röd lampa och efter några sekunder får råttan en elektrisk stöt. Efter ett tag blir råttan tokig när den röda lampan tänds och dör.
Men om man ställer in en bur med en anna råtta bredvid den elchocksbehandade råttan så försöker han så fort lampan tänds attackera sin granne. Han skyller sitt obehag på sin granne och får utlopp för sin frustration över obehaget. Denna råtta, som har en fiende, klarar sig bättre och lever mycket längre än den utan.
Man behöver något att skylla på annars dör man, alternativet är att gilla allt och inte uppleba någon konst som är obehaglig, vilket är svårare.

?

Martina gjorde mig trött och Laleh irriterade mig med sitt ofokus. Räkna matte kändes konstigt nog roligare. Jag överraskar mig själv. Räven överraskar grisen. Det är nästan vackert.

Nödbroms

Maj 2009. Skulle fungera ypperligt som måleri. Skall fundera på saken.

Klang

Gillar ljudet av tennis men blir fullständigt uttråkad av att titta på det.

LiveLaleh

All musik hon gör är inte fantastisk, men hon är verkligen magisk live denna kvinna.

SR-sommar

Jag har några darlingar att ta igen i 'Sommar' i P1. Laleh Pourkarim bland annat och så tänker jag strax ladda ned podversionen av förra årets Martina Lowden som är en av de där unga genierna som gör en knäsvag och levande samtidigt. Det är något visst att få lyxa sig med beundransvärda och spännande människors tankar och musikval - precis när man vill. Så mycket information går genom synorganen att man ofta blir mättad. Att istället stirra på en sten, en fågels rutiner eller hur en skiss växer fram på ett naket papper under tiden att näring går in via hörselgångarna tills de mjukt bearbetas i hjärnan - i lagom takt liksom, kan verkligen vara det bästa som finns.

Det som dock slår mig när jag ögnar igenom 'Sommar-arkivet' tre år tillbaka, är hur lite konstnärer som får medverka. Det är mest författare, musiker, journalister, elitidrottare, politiker och filmare. Men få samtidskonstnärer. Jag kan nog närmare bestämt inte hitta en enda. Vad är folkligt undrar man, för jag har fått för mig att detta program är just det - folkligt. Är då inte konstnärerna medräknare? Det är i så fall mycket skrämmande. Jag är nyfiken på hur andra lite mer 'som jag' tänker? De kanske arbetar helt annorlunda.

Den här sommaren har i alla fall verkligen varit en radiosommar. P1 och växter. P1 och kokt potatis. P1 och vattenspridare. Snabbkaffe och svettig handduk.

Pecha Kucha

Tycker att det är ett sådant himla bra initiativ i det lilla Göteborg. Fritt och fräscht med bra grundstruktur. Olika talare från den kreativa sfären bjuds in för att under ett visst antal minuter och ett antal bilder som får exponeras under en bestämd tid. Jag tycket också väldigt mycket om att evenemangen är gratis - så att alla har möjlighet att gå. Ser fram emot onsdages talare. Se: http://www.pecha-kucha.se/

Anna Odell

Äntligen kom kärnan i verket fram. Jag önskar att den här artikeln (DN) http://newsmill.se/artikel/2009/08/07/sanningen-om-vad-som-hande-i-varas hade funnits i utställningen, så man fick följa hennes tankar, förutom de försvar hon lagt till förstås. Hon vill inte göra alltför personlig konst och när hon tillslut gjorde ett högst personligt verk, verkar det som att hon ville förhålla sig objektiv i framställningen - vilket jag tycker blev pannkaka. Från total besvikelse efter att jag sett utställningen samt följt den lama mediala diskussionen, känner jag att verket fick en mening och den sätter igång tankar hos mig. Kanske inte så mycket känslor - men framförallt funderingar.

Något jag tröttnar på är denna fixering vid 'vi vill inte bidra med skattepengar' från de inlägg som gjorts i debatten. Suck! Men ingen fräster, spottar och ifrågasätter med samma ilska om någon super sig redlös och måste åka in och magpumpas. Det är också sjukvård som betalas av våra skattepengar. Oansvarigt my ass det som Anna Odell gjorde. Om metoden är fantastisk vet jag inte riktigt, men hur skulle hon undersöka det hon ville utan att vara med själv? Ett litet plus till dig Anna Odell.

Snö=konst?

"Keep the snowball going before it melts" sade mina lärare vid konstskolan. Jag börjar förstå innebörden av dessa ord. Att hålla skapandeprocessen vid liv. Jag fokuserar på hjärt - och lungräddning nu. Hur hittar jag nya förälskelser och hur skiter jag i lojalitet, tvivel och förakt? Det finns så mycket som är viktigt förutom konsten. Och jag är så trött på ordet 'konst' att jag blir tokig.

Etiketter är farliga. Etiketter som 'konstnär', 'formgivare', 'musiker'. Jag har kallat mig konstnär mot min egen vilja ofta. Och det säger en del. Ett nödvändigt ont? Och det är kanske mest ont nu än nödvändigt. Eller kanske är det just det - absolut nödvändigt? Det tar månadet att kliva in i nya kreativa processer. Och det är svårt att hitta utrymmen för dem i vårt samhälle. Ännu svårare är att ta dem när man väl hittat dem. Övertygelse är det som krävs. Skita i analysen eller gå in i den totalt.. Var jag är just nu vet jag inte riktigt, men någonstans mellan dessa tankar.

Snö är nederbörd i form av iskristaller, enstaka eller sammanfogade, som faller från ett moln^[1] men kan även referera till snö som ligger på marken. (Wikipedia)

Non stop motion

Är sugen på att göra animation...hörde talas om ett program som var enkelt att använda. Jag har ju inte börjat sätta tänderna i Flash ännu. Så nu har jag googlat runt och försöker ladda ned en gratisversion av Stop Motion Studio 1.3.2 X for Mac. Hittade en kul site: www.animatorio.com Animatorio är ett Stop Motion företag. Vänta ni bara!

Illustration för Residence

För er som är intresserade så finns en liten illustration jag gjort för Residence Magazine i senaste numret (5, 2009) på s.132. Artikeln handlar om trädgårdar som substitut för sex...

Salt

...jag minns några rader jag skrev sedan dagar i stäck i trädgårdslandet. Jord under tånaglarna är ett tecken på att man lever. Saknar det redan men saltvattenvindarna på västkusten är mitt paradis på jorden just nu. Landningen har börjat.

Navel

2009-06-27 (ur min skissbok)
Jag kan hitta min egen rytm när jag är ensam. Måste bara finna den när jag är omgiven av andra. Och jag hittade inte botten av min navel förrän jag var 27 år gammal.

Glömskan

Jag bor i kvarteret glömskan. Det ligger på skuggsidan och är en lugn gata intill ett berg. Här får man vara i fred. Det känns viktigt för mig just nu - att få vara i fred. Ateljén har stått och väntat på mig i sex veckor nu och jag är ganska tom och tråkig inuti. Dit ska jag. Och jag skall ta det med ro och lust. Inget annat.

...

Mammut

Har fått i uppdrag att göra en Mammut i Akvarell. Det blir augustigöra.

...

Bagge

'Det lilla extra'

Konstnärer söker det. Hela tiden. Jag har förstått att orden 'mervärde' har förlorat sin ursprungliga betydelse (marxistisk benämning på den del av arbetsprodukten som tillfaller kapitalägaren som profit - enligt Bonniers svenska ordbok) men är nog i folkprat ett uttryck som hamnar nära det jag vill säga. Man söker efter ytterligheter - små och stora. Kanske mest de minimala, men man noterar dess existens och spinner vidare på dem. På ett sätt är man aldrig nöjd. Mer på sin vakt - och man söker. Scannar det ena efter det andra, situation, person, objekt, yttre och inre sinnesstämning, vakar, klurar, granskar, väntar - på något mer. Något man själv producerar - som kommer ur ens eget materialbibliotek av minnen, egenskaper, kunskap och färdighet. Det är som en förbannelse lika mycket som ett måste som kommer ända från det innersta hjärtat.

Robo