Ett försvarstal...

(Akrylmålning 2004)

Det är lite sorgligt. Jag kan glömma ibland att jag är konstnär. Jag är utbildad konstnär och det är en av de starkaste bitarna av min identitet. Och när jag glömmer den....så blir jag vilsen.

Jag gör beställningsjobb löpande varje år och får förfrågningar om jag vill ställa ut mina alster...och ändå är jag så kritisk mot mig själv.

- Jag är så trött på att hamna i fördomarnas träskmarker i möten med nya människor som synar mig med höjda ögonbryn - och istället för att försvara mig själv står jag där och ursäktar mig och förklarar att jag arbetar med annat också (betalar skatt på mina beställningar, genom mitt brödjobb och gör min plikt på 'vanligt vis').

Där står jag fånigt och gör mig till ett offer för ett samhälle som inte satsar på fria aktörer och samtida konstnärer. Man skall tillfredsställa den fria marknaden och bidra till forskning och teknik eller utveckla företag - eller vara entreprenör och kunna göra pengar av sin kreativitet... Jag är verkligen inte emot att konst och design möter industrin och andra områden som skola, sjukvård, men - konsten måste också få vara fri. Jag är ingen självklar entreprenör. Men jag kan vara en grym idéspruta, ett engagerat bollplank och ibland är jag en jävla bra konstnär. Det är lätt att krångla till det. Och den där offerrollen är inget vidare.

Alla människor har olika roller i olika konstellationer, det vet vi. Utan mänsklig kontakt utövar vi inte vår personlighet. Det är i själva interaktionen med andra den lever.

Precis som konsten.

Och när jag gör konst - då känner jag mig levande. Därför skall jag försöka att hålla hakan högt och lyssna till mitt hjärta istället för att finslipa argument och guld-vågs-ord som hela tiden vilar på tungan och gör mig tjock i halsen.

Och ibland kommer jag att fisa fördomsfulla skeptiker och kritiker rakt upp i nyllet. Vill ni veta mer om min konst - ställ då istället öppna frågor istället för att uttala er om något som ni är både totalt ointresserade av - och som oftast lider av så bristfällig kunskap att det är pinsamt. Men jag berättar gärna, visar gärna och lyssnar tålmodigt om intresse och nyfikenhet finns. Jag skall jobbar vidare på att inte vara fördomsfull jag med.

Det är banne mig ett ansvar vi har vi människor.

Att vara vetgirig, öppensinnad och se kreativitet som en självklarhet berikar självaste livet och klistret mellan människor. Och då händer det spännande saker. Jag lovar!