

Bläck på papper. Bearbetat i Photoshop CS3.
Är en fråga som jag brukar svar på ungefär såhär;
Den sympatiske Joakim Stampe inspirerade mig på Pecha Kucha. Han talade om att ta tillbaka det offentliga rummet och om Sweet Art http://sweetart.blogg.se/ . Jag blev så varm i hjärtat. Hur många gånger har jag försökt förklara för nyfikna att jag mest gör icke-sälj-bar konst? Och varför det är så viktigt - och inte viktigt att enbart tillverka egna objekt (objekt=egenterati) talade Joakim om. Jag har ett leende på läpparna fortfarande sedan han delade med sig av sina tankar och erfarenheter. Jag blir också väldigt glad av att se performance-utövare som är närmare medelålders än average konst-studerande-ålder (oftast kvinnor). Man behöver inte bli tråkigt bara för att man mognar. Tack Joakim för att du påminde mig om det. Joakim Stampe står bakom Live Action http://www.liveaction.se/ som nyligen piggade upp ett trött Göteborg. Jag önskar att jag hade sett mer då, men istället har nu min nyfikehet fått ännu mer näring. Och det är bra. :) 




"Keep the snowball going before it melts" sade mina lärare vid konstskolan. Jag börjar förstå innebörden av dessa ord. Att hålla skapandeprocessen vid liv. Jag fokuserar på hjärt - och lungräddning nu. Hur hittar jag nya förälskelser och hur skiter jag i lojalitet, tvivel och förakt? Det finns så mycket som är viktigt förutom konsten. Och jag är så trött på ordet 'konst' att jag blir tokig. 
Jag bor i kvarteret glömskan. Det ligger på skuggsidan och är en lugn gata intill ett berg. Här får man vara i fred. Det känns viktigt för mig just nu - att få vara i fred. Ateljén har stått och väntat på mig i sex veckor nu och jag är ganska tom och tråkig inuti. Dit ska jag. Och jag skall ta det med ro och lust. Inget annat.