Magisk bouleria

Hon får mig att tappa andan! Jag vill aldrig sluta dansa flamenco!!!!! Den där lilla lilla men så kraftfulla människan, Sara Baras. Tänk att få se dig live!!!!?

(sångare nr 2:s frisyr är helt oslagbar)

Ukulele är inte en leksaksgitarr

Jag vill gå lärling hos den här mannen

Ukulele ( lyssna (info)) är ett litet fyrsträngat stränginstrument med ursprung i Portugal. Den fick stor spridning på Hawaiiöarna under 1800-talet och spred sig vidare till europeisk och amerikansk musik under 1920-talet. Ukulelen finns i fyra storlekar (Sopran, Concert, Tenor och Bariton). Ordet ukulele betyder ungefär "hoppande loppa". (WIkipedia)

Inte en performance

Tänkte tidigare i veckan att jag skulle gå på Göteborgs internationella konstbiennals invigning vid Röda Sten som hölls igår. Är glad att jag inte gjorde det. De fick av internationella insatsstyrkor(?) under kvällen order om att utrymma lokalen på grund av en diffus hotbild. Planering av ett bombattentat närheten? Polisen är ännu mycket förtegna om vad det handlar om. Vissa spekulerar kring bombning av Elfsborgsbron. Den vackra gamla bron....

När de på nyheterna i radion förklarade att de som meddelade om utrymningen hade varit tvungna att övertyga om att "detta ej var en performance", så skrattade jag tyst inom mig. Kan man ibland få håna den samtida konstvärlden, så gjorde jag det idag för några sekunder.

Hugo Montenegro

Rodowicz & Montenegro 1944

Tycker mycket om detta fotografi. Otroligt charmiga kläder och en fantastisk pose. Två X. Har dock inte riktigt förstått det där med att stå så brett med benen isär? Kommer det från U.S. Army? Spagetti western? Eller för att framhäva modellen på byxorna..? ;)

Hugo Montenegro (September 2, 1925 - February 6, 1981^[1]) was an American orchestra leader and composer of film soundtracks. His best known work is derived from interpretations of the music from Spaghetti Westerns, especially his cover version of the main theme from the 1966 film The Good, the Bad and the Ugly. He composed the musical score for the 1969 Western Charro! which starred Elvis Presley.

(Wikipedia)

Hester Reeve: "D" as in Derrida

Hester Reeve är filosof med performance art som verktyg för att förmedla sina idéer och skänka världen stora frågor och fantastiska konstverk. Hester introducerade mig till begreppet Live Art. Live art kräver mänsklig närvaro. Hon talade ofta om mötet mellan konstnären och deltagaren(åskådaren). Jag upplevde detta underInternational festival of live art, scotland som är en fantastisk frossa i performance konst idag. Sverige skulle jag vilja säga är fullständigt ruttet när det gäller denna konstform. VAR ÄR DEN?

Ibland kunde hon fullständigt bojkotta samtidskonsten som bara tycktes vara en illusion, för att sedan flera år senare inse det faktum att hon höll på att driva ett ännu ett konstprojekt.

Den tanken har jag vilat i många gånger. Vi blev skolade av våra lärare att man måste "keep the snowball going before it melts" och så fort jag inte skissat på månader eller ställt ut på ett år har jag många gånger haft känslan av att "nu är det kört, nu är jag inte längre konstnär". Jag förstår verkligen vad de menar, att för att kommunicera med den yttre världen krävs hårt arbete, att hålla sig uppdaterad och driva sig framåt hela tiden. Inte fastna, utvecka sina koncept "kill your darlings sometimes" och våga gå upp i större format, dekonstruera andras verk, byta tekniker, ifrågasätta sitt uttryck. Ifrågasätta sitt kontext. Arbetar man med konsthantverk eller med samtida konst? Detta kan vara en syrlig och tuff fråga. Om man frågar Ernst Billgren skulle jag tro att han skulle svara att det är väl skit samma? Men att arbeta samtida skulle jag vilja säga är att arbeta idébaserat.

"D" som i "Derrida"

Jag kommer aldrig att glömma hennes föreläsning (tror det var år 2002 eller 2003) i Carlisle (när jag läste Fine Art på Cumbria University) om den kluriga filosofen Derrida.

Så här gick det till. Man kom in i den trånga föreläsningssalen, en barack som påminde om en liten källarlokal med en massa spindar och som vars syre försvann under de första tio minuterna när kursarna satt samlade. Det var lågt i tak och Hester som då var en av gästföreläsarna i filosofi/contemporary art var en ståtlig kvinna på som jag minns det ca 180 centimeter. Man väntade med spänning undrandes i vilken uppenbarelse hon skulle visa sig då hon ena dagen kunde strosa in i en lila stor krinolinklänning och andra dagen i ett blåställ med en oljig keps, en annan gång i strikt svart kritstreck-randig kostym - eller kanske i en pinuppklänning. Allt var möjligt. Hon skapade en förväntansfull stämning utan att vara där.
Den här dagen har jag för mig att hon var svartklädd.

Hon gick tyst in, några minuter sen och började pilla med något, prassla med ett stort pappersark och krångla med en tejprulle. Hon tog papperet och formade det till en jättelik strut som hon kluddade ett stort rött "D" mitt på framsidan för att sedan sätta den mitt på huvudet. Många i salen fnissade. Hon gjorde allt detta utan att visa något tecken på att det hon höll på med var komiskt. Det gjorde det ännu roligare. Pappersstruten halkade åt sidan titt som tätt. Obesvärat började hon sitt speach med att förklara att detta

"D" står för Derrida, en svår filosof - så D:et står för "difficult", för "Derrida" och för "deconstruction" - och för "dumb"(korkad).

4 st "D" alltså. I Storbritannien hade de en liknande tradition som vi had med en dumstrut (Dumbse's hat) när man gjorde bort sig och skulle ställa sig i skamvrån (fy fan vilken fruktansvärd uppfostringsmetod). Eftersom den lilla föreläsningssalen var mycket låg i tak så stötte den dessutom emot en takbjälke så att den hamnade på sniskan. Hon puffade lugnt upp den igen utan att röra någon min. Hon förklarade att

"ibland finns det stunder då man som föreläsare känner sig fullständigt dum och okunnig och man undrar hur man sjutton skall förmedla kunskap som man själv inte fattar. Igår var den sådan dag så jag tycker att jag idag förtjänar en Dumse's hat. Jag förstår mig inte på Jacques Derrida särskilt bra själv men jag skall försöka ge er en introduktion så gott jag kan. "

...och så förklarade hon varför hon tyckte att han var så svår, vad han menade med deconstruction och vem han var och hans resonemang kring tidsbegreppet.

Ska jag vara ärlig minns jag idag inte så värst mycket av själva Derrida's resonemang, men som en föreläsare ska, väckte hon en nyfikenhet för denna filosof på ett smart och humoristiskt sett men en liten live-auktion i en syrefattig föreläsningssal. Och en föreläsares uppgift är väl att ge en introduktion, en ram, så att man på eget bevåg senare kan förkovra sig ytterligare om intresse finns. Filosofi kräver grundkunskaper och tålamod och TID. Jag är fortfarande nyfiken på Derrida och kanske jag är mogen nog idag med en lite grundkunskap i klassisk filosofi samt modeller för mänskligt tänkande (30 p), nästan tio år senare - att ge mig på Derrida. Jag tror banne mig att jag skall göra det!

http://hesterreeve.com/

http://www.greenmuseum.org/c/enterchange/artists/reeve/

Se även:

Live art development agency

Karin Broos

Detta är en av de absolut vackraste målningar jag sett på länge. Barnet ligger som i ett hav. Jag upplever en smärta då modern ligger med ryggen vänd mot det lilla sköra livet. Eller sover hon bara tungt och barnet har nyss vaknat och ligger nyfiket och gungar i vågorna...? Väggen ser sliten ut, dit modern är vänd. Gråter hon? Bilden skapar en berättelse och många frågor inom mig. Den är mycket vacker.

Jag lyssnade på henne, Karin Bross som sommarpratare i P1 idag och hennes resa är värd att lyssna på. En mycket spännande kvinna och konstnär.

An artists statement

Fraktal

Millis Sarri

En skicklig illustratör, Millis Sarri. Visst är den fin?

En infantilop?

(fjärilsgreppet)

Infantilop

(ordlek)

* En form av filantrop
* Lekfull, vetgitig, skygg, observant
* Oftast är de lätta och eleganta, men de kan också vara tunga (tungsinta) och oxliknande

* Trivs bäst i naturen

filantrop u

person som är positivt inställd till människor i allmänhet och som utan eget vinstintresse verkar för förbättring av människors levnadsvillkor; människovän

infanti´l, barnslig, omogen

infant |ˈinfənt|
noun
a very young child or baby.
• [as adj. ] denoting something in an early stage of its development : the infant science of bioelectrical medicine.
• Law a person who has not attained legal majority.

ORIGIN late Middle English : from Old French enfant, from Latin infant- ‘unable to speak,’ from in- ‘not’ + fant- ‘speaking’ (from the verb fari).

Undervattensträdgårdar

Aquascaping - nytt nörderi som jag fick höra om på förra Pecha Kucha på Park lane nyligen. Jag älskar Pecha Kucha. Gå dit!

Aquascapes - är miniatyrlandskap i form av små ekologiska systen i akvarier, lika hårt kontrollerade som Bonzai träd. Men ack så vackra! Fiskarna ser ut som fåglar ovanför bergen och träden. Coolt. Men vilken tidsödande hoppy med perfekt syresatt vatten. Inte för mycket näring för då växer det igen för fort och inte för lite för då växer ingenting. Tyglat - med omsorg och estetik. Dom där japanerna är tokiga.

Något för pensionärer som inte har tillgång till en trädgård - eller för den som vill göra något annat än att kolla på tv om kvällarna. Det där med att inte ha tid......

Länkar:

Wikipedia_aquascaping

aquascapingsweden.blogspot.com

aquascapingworld.com

www.aquaticscapers.com

Fulast

Det måste kännas rätt ovärdigt att vara så ful. Det är bara att inse att resten av världen består av konkurrenter.

Analogt

Så här skall bordet se ut. Här vill jag vara. Lägg märke till att datorn inte är här.

Jag använder visserligen min digitala ritplatta med datorn då och då när jag arbetar mer grafiskt, men ofta kollar man ju mailen titt som tätt och även Facebook.....och googlar lite....och läser någons blogg....;) och så rinner tiden iväg och dessutom blir jag trött.

Men när man har en laptop kan man ju lätt gömma undan den. I kastrullskåpet, i garderoben, på bokhyllan, under sängen....och bestämma sig för att inte ta fram den förrän i morgon. Det känns ofta som en lättnad. Sedan är det bara att sätta sig för att köra och drunkna i handfasta material som goa papper med grov gräng, akrylfärg och quink...

Ett försvarstal...

(Akrylmålning 2004)

Det är lite sorgligt. Jag kan glömma ibland att jag är konstnär. Jag är utbildad konstnär och det är en av de starkaste bitarna av min identitet. Och när jag glömmer den....så blir jag vilsen.

Jag gör beställningsjobb löpande varje år och får förfrågningar om jag vill ställa ut mina alster...och ändå är jag så kritisk mot mig själv.

- Jag är så trött på att hamna i fördomarnas träskmarker i möten med nya människor som synar mig med höjda ögonbryn - och istället för att försvara mig själv står jag där och ursäktar mig och förklarar att jag arbetar med annat också (betalar skatt på mina beställningar, genom mitt brödjobb och gör min plikt på 'vanligt vis').

Där står jag fånigt och gör mig till ett offer för ett samhälle som inte satsar på fria aktörer och samtida konstnärer. Man skall tillfredsställa den fria marknaden och bidra till forskning och teknik eller utveckla företag - eller vara entreprenör och kunna göra pengar av sin kreativitet... Jag är verkligen inte emot att konst och design möter industrin och andra områden som skola, sjukvård, men - konsten måste också få vara fri. Jag är ingen självklar entreprenör. Men jag kan vara en grym idéspruta, ett engagerat bollplank och ibland är jag en jävla bra konstnär. Det är lätt att krångla till det. Och den där offerrollen är inget vidare.

Alla människor har olika roller i olika konstellationer, det vet vi. Utan mänsklig kontakt utövar vi inte vår personlighet. Det är i själva interaktionen med andra den lever.

Precis som konsten.

Och när jag gör konst - då känner jag mig levande. Därför skall jag försöka att hålla hakan högt och lyssna till mitt hjärta istället för att finslipa argument och guld-vågs-ord som hela tiden vilar på tungan och gör mig tjock i halsen.

Och ibland kommer jag att fisa fördomsfulla skeptiker och kritiker rakt upp i nyllet. Vill ni veta mer om min konst - ställ då istället öppna frågor istället för att uttala er om något som ni är både totalt ointresserade av - och som oftast lider av så bristfällig kunskap att det är pinsamt. Men jag berättar gärna, visar gärna och lyssnar tålmodigt om intresse och nyfikenhet finns. Jag skall jobbar vidare på att inte vara fördomsfull jag med.

Det är banne mig ett ansvar vi har vi människor.

Att vara vetgirig, öppensinnad och se kreativitet som en självklarhet berikar självaste livet och klistret mellan människor. Och då händer det spännande saker. Jag lovar!

Jag vill hellre vara ett betonghus

Good news magazine

Den nystartade tidskriften Good News Magazine www.goodnewsmagazine.se är något jag verkligen vill tipsa om. Att negativa nyheter i massmedia överröstar de goda är ett faktum. Frågan är hur verkligheten ser ut, om världen är lika jävlig som den framställs.

Denna tidning ger en hopp om det som faktiskt förändrar världen till det bättre. Vi behöver påminnas. Och framför allt PÅMINNA VARANDRA om det goda handlingar vi gör just nu. Och fortsätta med dom - och göra ännu mer för att det faktiskt känns som att det gör skillnad.

Jag har nyss skaffat mig boken av Tim Jackson, Välfärd utan tillväxt (Ordfront förlag 2011). Han skriver om vår tids besatthet av tillväxt, konsumism och även om de sköra ekosystemen. Jag tror att den här boken inger hopp och har kreativa lösningar på ekvationer vi inte får ihop.

Francesca Woodman

Jag fullständigt älskar det här fotografiet, ett självporträtt av Francesca Woodman

en riktig anglofil

Min polare sedan studietiden i England är en sann anglofil vars nystartade website är något att rekommendera för den som gillar det brittiska gubb/tweed-modet, som jag själv också diggar starkt. Hans 'dagens outfit' dokumentation gör mig glad!

www.svenskanglofil.se

Googla också tweed, bildsökning - så hittar ni inspiration!

Favoritlördag

...fortsättning på collaget