artBounce forts...II

...och nu skickas den tillbaka till Irre ;)

artBounce forts...

(Irre har fortsatt)

ARTbounce

Nu har den skickats vidare för att utvecklas av någon annan med ritplatta. Fortsättning följer.... :)

Till alla blivande frilansare

och ofrivilliga företagare inom kultursektorn tycks det nu finnas ett ganska bra alternativ för laglig fakturering:
www.frilansfinans.se

Före sin tid...

"I believe that the use of noise to make music will continue and increase until we reach a music produced through the aid of electrical instruments which will make available for musical purposes any and all sounds that can be heard".

—John Cage The Future of Music: Credo (1937)

Flera konstnärer som...

Konstnären som planterade träd
Konstnären som log
Konstnären som dog som en lax
Konstnären som som ljög
Konstnären som gick upp i rök
Konstnären som kunde tala med sin tonårsdotter
Konstnären som förstörde mitt liv
Konstnären som inte ville dö
Konstnären som kunde gå genom väggar
Konstnären som ville bli vuxen
Konstnären som hittade Tarzan
Konstnären som förlängde människolivet
Konstnären som räddade paris
Konstnären som kunde tala med kvinnor
Konstnären som kan läsa barns tankar
Konstnären som vände insidan ut
Konstnären som faller
Konstnären som kallades Det
Konstnären som överlevde förintelsen
Konstnären som levde med strutsar
Konstnären som inte ville vara rädd
Konstnären som åt ikapp med jätten

Konstnären som gick in i dörrar
Konstnären som var en fyr
Konstnären som kunde tala med grodor
Konstnären som mötte en hund
Konstnären som älskade skor
Konstnären som inte fick finnas
Konstnären som älskade Tom Gordon
Konstnären som gifte sig med ett lejon
Konstnären som vävde sidenmattor
Konstnären som överlevde
Konstnären som älskade potatis
Konstnären som inte ville klippa sig
Konstnären som kunde lura döden
Konstnären som fick så många syskon
Konstnären som var vacker i onödan
Konstnären som inte kunde säga nej
Konstnären som gick för att hämta våren
Konstnären som gjorde att det blev fred på jorden

Konstnären som...

Konstnären som föll över bord
Konstnären som kunde tala med hästar
Konstnären som förväxlade sin hustru med en hatt
Konstnären som inte var där
Konstnären som visste för mycket
Konstnären som lekte med elden
Konstnären som slutade röka
Konstnären som gjorde lumpen
Konstnären som blev liten som en tesken...

Indignerad

Skadad

Vill ha go' input

Det är sen vintereftermiddag och jag längtar till nästa Pecha Kucha!

någon som tål att läsas om...

Ur Nina Hemmingssons, 'jag är din flickvän nu'. Jag har skrattat mig tårögd till hennes serier. Det är också så himla befriande att karaktärera är så otroligt fula! Hon har ett djup, är djärv och lyckas fånga den vardagliga komiken med en sting av feminism.

Hur vet man att man är på rätt väg?

(36:e frågan i Ernst Billgrens 'Vad är konst') Såhär lyder hans svar:

Kort svar:
Genom att gå vilse


Långt svar:
Fördelen med att inte veta vart man ska är att man inte kan gå åt
fel håll. Det är först när man har bestämt vart man är på väg som man kan gå vilse. Problemet är att inte folk går fel utan att man utgår från det man vet. En man stod under en gatlykta och letade efter sin nyckel som han tappat. En förbipasserande hjälpte honom att leta under lyktan, men efter en kvart frågade han var mannen hade tappat nyckeln. "Den tappade jag i skogen" svarade han. "I skogen? Varför letar du då här under lyktan?" "Jo, för att här är det ljust", svarade mannen.

Jag vet inte om det var Billgren som skrev det genialiska om att ha en stor eller liten ratt respektive motor när man gör konst, men den liknelsen brukar jag tänka på då och då när jag känner mig antingen novis eller för "styrd" av mitt mål. När man är okunnig/nybörjare inom något brukar man ofta ha en stor motor men däremot en ganska liten ratt. Slumpen kan få avgöra mycket, impulser får utrymme och känslor med. Sedan, när man kan betrakta sig som lärd, kan man ge sig sjutton på att motorn sinar och man börjar sukta efter metoder för att få sin 'inspiration' tillbaka som inte längre finns där lika puttrande och naturligt närvarande. Risken är då att man fått en alltför stor ratt. Just nu känner jag att min motor växer och jag försöker att inte låta kritikern inom mig ta för mycket utrymme, han som håller i ratten (lustigt att min inre kritiker är just en man?). Inom måleriet är jag fortfarande enligt min uppfattning ganska novis och kanske just därför är det så kul? Så det är bara att köra vidare!

frossa

...och jag betraktar nära...

Stickan

Först virar man runt ett garn om två stickor som ligger tätt bredvid varandra. Det går till på så sätt att stickorna ligger i höger hand och garnet i vänster. Gör först en knutögla...uggla. Spreta vilt med vänster pekfinger och tumme som ett 'yo man' och linda snörehelvetet runt tummen som en konsumsymbol - igenom mellan tummen och fingret och runt pekfingret och ut och sen kanske du har en ögla på stickorna..... (fortsättning följer)

no pain(t)

Och jag klurar och jag maler..det är hantverket som drar i mig. Pysslet med intellektet frånkopplat. Syjunta. Bara ett varv till. Tänker under tiden. Lite friare.

Var kan jag hitta wacomvänner?

Någon som vet nån som kanske vill skissa med mig?

skissa på skisser

När jag pluggade konst så brukade jag och en god vän skissa på varandras skisser. Ungerfär så här gick det till: jag kunde göra några hastiga streck och hon med, så bytte vi sedan papper och klurade ut figurer/skepnader ur varandras linjer. Detta var himla kul och man såg verkligen olika möjligheter i varandras stilar/linjer. Nu när jag har en digital ritplatta skulle det ju vara himla roligt att göra likadant fast digitalt. Kanske bounca dessa mellan flera olika "stationer/personer" och se vad slutgiltiga resultatet blir. Som vik-gubbar, fast lite annorlunda och med fler möjligheter..om du är sugen att haka på, så kör vi?!

Denna skiss (ovan) har påbörjats av en polare och så har jag fortsatt på den för att sedan bounca den tillbaka till henne igen. Vi får se vad som händer!

jag betraktar på avstånd..

och ser motivet falla på plats. Det är en skön känsla.

P.K.

Ännu ett Pecha Kucha (2009-10-27, Park Lane, Gbg) i goda vänners lag. Det kan ju inte bli fel. Emma von Brömssens mönster var fantastiska. Och så fick jag reda på att "buy-nothing-day" är en form av slactivism. :) Däremot var Erik Thorstenssons "Creatables" exempel på motsatsen. De tar spillet som blir över inom olika delar av industrin och utgår från materialets egenskaper och begränsade ytor som spill och gör genialiska grejer. Till exempel tidningshållaen 'Old News' som var gjord av gamla tennisgolv/mattor. Dessa aktiva handlingar mot en mer hållbar värld gör mig varm i hjärtat.
Sigrid Strömgrens eftersträvan att minska bulleralstrande möbler och hitta idéer och material för att mjuka till de vassa ljudrummen i tex restaurangmiljöer tyckte jag också mycket om. Hon kanske har lösningen på mitt öronskav, jag som ofta måste använda öronproppar i offentliga miljöer...