Sällan har en föreställning berört mig så mycket och påverkat min egen kropp, som en rent fysisk upplevelse, som föreställningen 'Luscious' på Dansens hus i Sthlm'. Många stunder blev jag så rastlös att jag var tvungen att hitta på en strategi för att hålla mig kvar i stolen (fast stolarna var väldigt obekväma också). Men det fanns ögonblick när det var smärtsamt vackert och jag fick tungt att andas av skönheten och förvirringen - för att mina sinnen aktiverades på ett sätt jag inte är van vid. Med bakgrund som dansare (inte professionell) finns det särskilda 'knappar som startar igång mig' när jag går på dansföreställningar. En sak som jag saknade var stunder då gruppen var fullständigt förenad (koreografiskt) i rörelsen. Den individuella skillnaden arbetas inte bort inom butohn. Och det är fint i sig förstås, men som åskådare tycker jag att det kan vara magiskt att se just växlingarna mellan individ och gruppdynamik. Den saknades här, även om det mest komiska numret med vingflaxande rörelser och insekts-imitationsliknande var superb med allt som pågick i nästan transparenta lager på scenen och kommunikationen mellan dansarna var intensiv.Det var såsigt långsamt ibland, men så tänker jag att Butohn arbetar emot nästan allt som är just det samtida urbana Japanska samhället och det västerländska - tempot. Och därför vill jag ge butohn en chans och de det - tid. Nu är det också så att en av mina närmsta vänner var med i den här föreställningen och skall få vara med i kompaniet i fortsättningen. Och DET skall bli grymt spännande att följa!
SU-EN Butoh Company
Inlägg
